ISPLANKET utsågs till månadens sajt i nummer 1 2004!!
Vi började vår färd från centralen - men vad var det fatt - det var väldigt glest mellan skridskoåkarna, tågvärdar och funktionärer var nästan lika många och perongen gapade tom. Väl äntrade i vagnen fick vi veta av en tågvärd (förra årets transportchef som vi glömt namnet på) att eftersom bansträckningen blivit ändrad till Kungsängen så blev den arrangerade tågresan dubbelt så dyr som en vanlig biljett - sånt har Stockholmarna knas på så det var bara vi lantisar som torskade på dyra biljetter - men vi hade gott om plats i vagnarna när vi gjorde de sista justeringarna av utrustningen.
Vid starten blev det gott om tid. En timmes väntan för oss som ville åka med pik innan vi fick testa motvinden. Startköerna växte sig långa men vi hade "pole position" och kom iväg en minut över nio. Nu fick vi bekänna färg - motvind har efter den här dagen fått en helt ny innebörd - ska man åka skridsko mot styv kuling så har man en otrolig fördel om man vet hur man ska åka tåg , eller ligga på rulle som en del av oss säger. Men vi kämpade första kilometrarna på egen hand - jäklar - jag glömde fylla vattenflaskan vid starten, eller fanns det inget att fylla ? MAN MÅSTE DRICKA MYCKET TIDIGT ringde i mitt huvud - i desperation över att den första vätskekontrollen lät vänta på sig och med torkande läppar så stannade vi vid en udde - knackade hål i isen och fyllde flaskan. Vattnet var inte gott - men det var vätska. Med visshet om att vi hade ett 20-tal kilometer motvind ytterligare innan det skulle kunna bli drägligt så hängde vi på ett LLK-tåg som gick med fin fart - så kom vi någon mil vidare. Ytterligare några tåg senare i pinande vind och tvivel på våra förmågor (skulle vi klara av det här?) kom vi äntligen till Sigtuna för paus rast och vila.
Här skulle nästan artikeln kunna vara slut - nu var det slut på slitet. Vilka grymma medvindslöpor - iskornen rasslade mot isen i medvinden - eller ska jag säga medstormen. Det gick nästan otäckt fort. Man undrar hur många som skadade sig denna dag. Den is som på lördagen legat spegelblank hade fått ett ispansar på sig under ett 10-minuters snöfall sent på lördagskvällen. Snön hade stöpt till is men var knagglig - var det apelsinskalsis? Nej - grövre - isen var som reverterade stenhus i ytan men det funkade ändå. Men det måste har varit en fasa att falla på den - såg en äldre man med ett rejält sönderskrapat ansikte - hoppas att inte flera drabbades. Här i "rätt vind" så var det full söndagsflanör. Tror knappast att det här ekipaget deltog i rännet men de trivdes säkert med oss. Det var svårt att inte köra "för" fort - eller glömma tänka på balansen.
I Upplands Väsby hade en kamrat fått ryggbbesvär och den andre tyckte vätskekontrollens traktering framkallade illamående - fast jag vet inte - är inte så kräsen - sjövatten duger åt mig. Därifrån blev det sedan mest en lång transportsträcka - mestadels i medvind med få korta motvindslöpor som besegrades med disciplinerad tågåkning - ganska kul när man startar med 3 och raskt blir 10-15 stycken, till allas glädje.
Så småningom hägrade målet för både oss och andra.
Tack för i år - organisationen har ju fått mycket kritik genom åren - men det är säkert en otroligt komplicerad apparat att hålla ihop. I år hade man ju en våldsam otur - kuling och olämpliga snöfall kan vi inte klandra någon för - hade lördagens förhållanden stått sig - dååååå !!! Så har vi drömmen kvar om det perfekta loppet - och visst är det ganska bra - för har Du tänkt på att om Du förverkligar Din dröm - då är den borta. Nu har vi den kvar! Frågan är om vi ska testa Vikingarännet igen ett annat år eller försöka förverkliga den i ett annat lopp?
Vem som vann?? Det får Du läsa någon annastans - det rännet var inte vi med i...
Resultatsida länk: 
Vi som åkte var: Johan Laudon - Mullsjö, Christer Jägenstedt - Jönköping och ISPLANKETS webmaster Bo Jägenstedt - Huskvarna